Mina föräldrar:
Hur beskriver man bäst de två mest betydelsefulla förebilder i ens liv, de två underbara männsikor som gett liv åt mig och fyra andra individer, de två som sätter alla andra i främsta rummet och överröser oss med ovillkorlös kärlek?
Mamma Eva och pappa Hasse träffades en nyårsafton i början av det glada 80-talet på en dans i Folkets hus i Blomstermåla. Snart var de ett par och de båda flyttade ifrån sina hemorter; mamma från en by utanför Rockneby (Kalmartrakten) och pappa från Fågelfors. De första åren bodde de i Hultsfred där de vigdes på ortens kyrka och fick sin förstfödda; Maria. Innan jag två år senare kom till jorden hade de gjort sig hemmastadda i ett gult hus med bruna knutar i Målilla. Två år efter det kom Kalle och ytterligare tre år efter Kalles ankomst kom Elin. Året 1994 då Johanna kom blev familjen Andersson fulltalig och komplett.
Mamma är en genuint genomsnäll människa och är en suverän lyssnare och ger goda råd. Hon sätter alla andra före sig själv och hon ställer upp i vått och torrt. Varmare famn än hennes får man leta länge och väl för att finna ♥.
Pappa är en grubblare och en man med ett stort intellekt. När det gäller historia och maskiner är han ett levande uppslagsverk. Han, liksom mamma, tänker på alla andra framför sig själv och är omtänksam ♥.
Kort och gott; Mina föräldrar är utan tvekan de två finaste med hjärtat på rätt ställen och fulla av kärlek att ge. Jag är mäkta stolt över att kunna titulera mig som deras dotter och jag älskar dom otroligt mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar