Nattskräck?

Barnen somnade igår som två ljus redan strax efter kl.18.

Travis var förväntansfull inför förskolepremiären för denna hösttermin som var belägen idag. Han somnade med ett leende på läpparna, och strax innan han stängde igen sina fina blå ögon för att få besök av John Blund pratade han om att han skulle få träffa alla sina goa kompisar och pedagoger. Tindra som kan vara lite knusslig med att somna utan bekymmer var jättetrött och somnade på stört i sin säng. Men efter 3 timmars djupsömn för vår sessa vaknade hon med ett skrik som skar genom väggarna. Hon var okontaktbar och även att hon hade öppna ögon så såg vi att hon inte tittade på varken mig eller Rickard, utan hon var närmast vaket sovande med otröstlig gråt. Vi försökte gå ut på trappen för att se om frisk luft hjälpte. Efter en stund och många tröstförsök senare vaknade hon till på riktigt då hon låg på skötbordet och vi hade fått av henne pyjamasen och blöjan. Då med ett leende som smög upp på läpparna blandat med darrande läppar efter all gråt. Nattskräck kommer närmast till hands då man tänker på scenariot. Så skönt när det gick över och hon var sitt vanliga glada jag. Hoppas att det var en engångsföreteelse.

Någon som har erfarenhet att dela med sig av om vad som hjälper er om ni varit ute för samma sak?