Den fina julkänslan som jag skrev om igår den finns med mig, men med en julstressande känsla flåsande bakom. Igår kom det över mig vad som bör fixas innan julafton och när det kan göras osv. Sanningen är att mycket av de som jag vill ordna till i själva verket skulle kunna slopas. Men visst blir man glad över hemmagjort julgodis, visst vill man ha julmat så som mamma alltid gjort, visst vill man ha det städat i varendaste vrå?
Nävars, ibland måste man släppa lite på kraven som man själv sätter på sina axlar. Jag inser ju självklart att det viktigaste för mig är att vara tillsammans med min familj och hurvida det är städat, om all mat är hemmagjord osv. inte är det viktigaste.
I år faller det som så att Rickard har brandjouren denna vecka, vilket gör att vi blir låsta till Södra Vi under julafton. Vi brukar annars fira jul halva dagen tillsammans med Rickards familj och sedan halva dagen från Kalle Anka ungefär hemma hos min familj i Målilla.
I år blir det julfrukost hemma hos Rickards mormor (brukar annars vara ena året hos hans morbror och sedan skiftas till andra året hos hans föräldrar.) Sedan kommer vi att vara här hemma på eftermiddagen, och då kommer Rickards föräldrar samt hans bröder Jonas och Didrik hit, och även hans mormor. Juldagen kommer jag och barnen att tillbringa i Målilla tillsammans med familj och släkt. Rickard får så snällt vara hemma i brandberedskap.
Så i år för första gången ska jag ordna julmat. Vi har varit bortskämda med det tidigare. Ska bli spännande att fixa, men godast blir det alltid när man är bjuden på mat. Hur lika man än lagar något, så är det omöjligt att få till det så som mamma fixat skinka exempelvis. Det är något visst med hur ens föräldrar, far-och morföräldrar och svärföräldrar lagar maten. Hoppas man kan överta gåvan senare då man förhoppningsvis själv blir mormor och farmor. (Häftig känsla att tänka på att man själv en dag kanske får barnbarn..)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar