Träning ger färdighet

Imorse när jag vaknade hade jag inte räknat med att jag skulle tagit en löprunda innan lunch. Tänka sig vad överraskad man kan bli av sig själv.

Sambon gav sig ut på en runda i skogsspåret här nedanför vårt bostadsområde. Och efter att ha inspirerats länge från vänner, bekanta och familj som är ute och springer, så kände jag att det nu inte fanns några ursäkter längre. Löpkläderna dammades av medans han var ute och sedan byttes vi av vid dörren.
Känns som att jag inte behöver nämna att Rickards tid var hästlängder snabbare än min? Men den hoppas jag på att närma ju fler joggingrundor som jag kan få till. Nu är jag taggad till att fortsätta!

Jag vet vilken form jag än gång varit i, och då utan att reflektera över att vara tränad. Nu två barn senare är kroppen inte densamma. Därför behöver man påminnas om att det är jag, och endast jag, som håller i tyglarna och jag kan nå till den kropp jag en gång befunnit mig i. Men det sagt, här på bloggen till allmän beskådan, känner jag mer press och kan förhoppningsvis hålla en bättre träningskaraktär.

Branjour väntas kommande vecka. Så det blir pw:s med Tindra i vagnen för min del och sedan träning hemma med vikter. Beach 2011 here I come! Haha! Nu kör vi!