Bra igen.

Vår glada lilla tjej var tillbaka idag på morgonkvisten. Hon stormlog när jag tog upp henne och när jag tog tempen hade den dalat ner till 37,5. Så skönt! Nu ligger hon bredvid mig och gurglar och snicksnackar åt sina händer. Travis leker med sin lera och sjunger i högan sky. Alltid lika skönt att höra deras glädjetjut och vetskapen om att de mår bra.

Jag försöker att ignorera en analkande förkylning som ligger i kroppen. Känner mig inte helt fit for fight, men med lite spackel i ansiktet och finare kläder än mys-stassen så lurar jag mig själv till att jag mår bättre än jag egentligen gör. Hoppas det funkar hela vägen ut och att bacillerna vandrar iväg utan att jag behöver bli sjuk. Det vore skönt då helgen bjuder på ett trevligt innehåll i form av flertalet besök:

• syster med barn kommer imorgon förmiddag
• Emma kommer imorgon eftermiddag
• Min familj kommer på middag på lördag

Nu ska jag fixa och feja i tvättstugan.
Auf wiedersehen.

Tindras första feber

Vår lilla prinsessa har i skrivande stund 39 graders feber. Sviterna efter vaccinet gör sig påmint och nu i eftermiddag har hon haft stunder då hon varit otröstlig. Lilla hjärtat ♥ Nu sover hon i sin säng. Jag hoppas att febern inte går högre upp och att den snart avtar.

Vi är bortskämda med en tjeja som annars är lugn som en filbunke. Det gör ont i mammahjärtat att se när hon är feberpåverkad och har ont, och inte är sitt vanliga glada jag.

Hurtiga Södra Vi

Igår kväll efetr middagstid då jag och barnen begav oss mot Skäfshult, så mötte vi flertalet joggare och motionsgångare. På sträckan från oss och ut ur samhället mötte vi ett handfull gäng joggare åt olika håll, antalet gångare var nog det dubbla som vi såg spatserande på olika ställen. Summa summarum är att här finns det många hurtbullar och plus i kanten för reflexvästar. De allra flesta som är ute på kvällskvisten här i Södra Vi använder reflexvästar.

Jag ska bli bättre på att promenera. Kan ni, så kan jag.

Soliga onsdag

Igår valde min laddare till telefonen att ge upp. Det är den tredje som avverkats då både jag och Rickard haft Nokiatelefoner. Vad handikappad och halv man känner sig utan telefon. (Tänk vad beroende av telefonen man är idag. Det var inte många år sedan den inte fanns..)
Som väl var kunde jag åtgärda det hela och skaka liv i min kära ägodel efter att på kvällen besökt Skäfshult där de hade en laddare till övers. Tror bestämt att det är ett konstruktionsfel på batteriladdarna, då det blir glapp på samma ställe.


Öppet hus i Frödinge var för övrigt mycket uppskattat av mig och barnen. Lekvänliga lokaler och mysig stämning. Så dit blir det bestämt fler turer. Kul att de har öppet både tisdag och torsdag nu dessutom.

Lillsnuttan fick sina två sprutor idag på BVC. Om hon skrek? Ja, massor. Hon var så ledsen redan efter den första och tittade vädjande till både mig och Lena om att få komma upp i famnen. Gummsan!
Efter vaccineringen var det fg-grupp. Mysigt och kul att så många var där. Tiden springer som vanligt iväg alldeles för fort så jag och Tindra var tvungna att bege oss för hämtning av Travis.