Älskade son

Vår stora prins har under den senaste veckan tagit ett större kliv in i den utvecklingsfas som stundar runt 3½-4-årsålder. Nu testas gränser mer än tidigare och han söker efter reaktioner på det han gör. Det är lika tålamodskrävande som det är häftigt att se hans utveckling från liten till stor. Han har så många kloka och konkreta funderingar och frågvisheten är så otroligt underbar och något som jag värdesätter högt. Samtidigt som man en eller två gånger är på vippen att svara det förbjudna "därför" på en "varförfråga" som kommer för femtioelfte gången i ordningen..

Travis kan visa sig vara stor och tuff i ena stunden för att sedan komma till oss och kramas, gosa och hålla handen samtidigt som han viskar så vackert fina ord i våra öron: "Mamma: jag älskar dig. Jag älskar pappa och jag älskar Tindra. Jag älskar min familj!".

Det blir ett par gånger som jag får räkna till tio i huvudet, men skillnaden mot tidigare utvecklingsfaser som Travis gått igenom, kan man inom en rimlig mån diskutera med honom. Det blir på så sätt lite mindre outredda spörsmål och lite mer argumentation.

När Tindra sover sina sovpass om dagarna försöker jag så gott det går att ha mitt fulla fokus på Travis. Då leker vi, myser och är i varandras sällskap. Även om jag då också passar på att fixa med annat som hör de dagliga hushållsysslorna till, visar jag att det är han och jag som gäller just då. Att han ska veta att vi älskar våra barn precis lika mycket och att inte avundsjukan ska tränga på gentemot hans syster.

Många gånger, särskilt när barnen somnat för natten kommer mammasamvetet fram. Dagens innehåll bearbetas och i huvudet går jag igenom om något kunde gjorts annorlunda. I slutänden är man inte mer än bara människa. Hur pedagogisk man än försöker vara sviker det ibland, men samtidigt är övertygelsen om att man vi är de bästa föräldrarna för VÅRA barn de som vinner och vi gör vårt allra yttersta för att de ska känna så och alltid bära med sig den känslan.

Älskade fina Travis ♥ Vår spillevink och kramgoa son.